Dag 58

Kirurgen kom aldrig. Hon skulle komma förbi och förklara vad planen var för Tvåans stominedläggning. Nu vet varken mamma, pappa eller läkarna vad kirurgerna tänker blir bäst. Vi får avvakta. Det är trots allt helg nu, de fick säkert något akut de behövde få gjort.

Pappa vaknar trött. Han har sovit igenom sitt alarm. Mamma är redan nere på avdelningen med er. Ni har en lugn förmiddag. Sover mycket och växer på bra. Det är precis så vi vill ha det!

Personalen har kommit på en ny idé. Pappa hade ju svårt att sova förra natten. Det var ju lite märkligt att försöka somna när det i samma lilla rum sitter personal precis sidan om sängen. De kopplar upp bevakningen på en mobiltelefon. De kan se alla era värden i realtid. Det till och med larmar i telefonen om något värde är utanför bekvämlighetsgränserna. De sitter i rummet bredvid, redo att rycka in när det behövs.

Pappa blir själv på rummet med mer. Hela natten. Det blev dock ännu mindre sömn. Ni var lite oroliga, och era maskiner varnade precis hela tiden. Pappa får springa upp och trösta er, ungefär var femte minut. Sen ska det ätas, bytas blöja, fixa stomipåse, vändas, sätta om hjälmar, byta till prongar, och sen är det ju snart dags att äta igen.

De allra flesta gångerna pappa vaknar av era larm är gult varningslarm som piper till. Då är era värden utanför bekvämlighetsgränserna, men det är inget allvarligt att ni befinner er där en kortare tid. Då kan man tysta larmet och observera er. Allt som oftast klarar ni er upp helt själva.

När pappa för en gångs skull får lov att sova i några minuter, mitt i natten, så väcks han av pipet från det röda varningslarmet. Det är Ettan, du har låg perifer syremättnad. Pulsoximetern du har fäst kring din fot mäter andelen syresatt hemoglobin jämfört med total mängd hemoglobin i blodet, mätt i procent. Vanligtvis ligger du på omkring 92%.

Det blinkar rött, 65% står det. Mätaren går snabbt nedåt, 55%. Pappar försöker alla knep han kan. Han kontrollerar alla slangar. Inget har lossnat och allt ser bra ut. Pulsoximetern sitter fint på foten och saturationskurvan ser okej ut på monitorn. Prongarna har du centrerade i näsan. Du ser inte allt för brydd ut, men du börjar bli blek. Mätaren står nu på 50% och pappa börjar bli lite orolig.

Till slut kommer en sjuksköterska in. Han noterar att du ser andningsbesvärad ut, det rör sig väldigt mycket kring dina revben, det ser ut som att du kämpar med din andning. Sköterskan provar att suga slem från din mun och svalg. Inget verkar hjälpa.

Du får en flush - en minuts flöde av högre dos syrehaltig luft. Dina värden blir mer och mer normala. Efter minuten har gått är du tillbaka på din vanliga nivå på 92%, där du håller dig. Vi vet inte varför du hade ditt saturationsfall, det är inget pappa har sett tidigare. Du får lite extra syrgas inställt på din CPAP resten av natten.

Efter det hade pappa ännu svårare att sova. Det blev inte många minuters sömn innan mamma kom och tog över klockan 08:00