Dag 62

Ni fyller två månader idag.

Det känns lite overkligt att tänka tillbaka till när ni föddes. Vi har sett er växa varje dag. Ni var så små, nu är ni lite större. Ni har redan börjat få egna personligheter. Ettan har två tydliga sidor. Antingen är du jättearg och försöker få oss förstå vad som är fel, eller så är du jättenöjd och kan sova igenom en vändning och ett blöjbyte. Tvåan älskar sin napp. Du blir jätteledsen om du råkar tappa den, vilket tyvärr händer rätt ofta då du kan skjuta iväg den som en projektil med munnen. Sköterskorna måste hämta in nya nappar hela tiden, för de andra bara försvinner.

När mamma och pappa kommer på morgonen är det väldigt skrikigt. Ni turas om att vara missnöjda. Det börjar mer och mer kännas som att ni är i maskopi med varandra. Allt för att ni ska få mammas och pappas uppmärksamhet.

Tvåan blir stucken för ett blodprov. Läkarna vill kolla ditt blodsocker igen. De vill att du ska tillbaka till att äta åtta gången om dagen, som din bror. Testet visar ett fint blodsocker. Det börjar planeras för att ätas mer sällan igen.

Det är egentligen inplanerat byte av säng en gång i veckan. Men i och med ovissheten kring Tvåans operationsdatum har man inte bytt säng för er på ett tag. När sköterskorna ändå är igång byter de Tvåans slangar till andningsstödet. De byter till och med hela maskinen. Det är tydligen enklast så.

Stomisköterskorna kommer på besök. De är tyvärr lite sena. Mamma hade sett att den aktiva stomin blivit lite ljusare på ett ställe under senaste bytet av stomipåse. Hon ville visa stomisköterskorna hur det såg ut. Men tyvärr hann pappa precis sätta på dig en ny påse innan sköterskorna kom. Pappa fick visa en bild istället.

Det är tydligen inget allvarligt, det kan se ut så när stomipåsarna skaver emot somipipan. Däremot berättar pappa den nya teorin om varför stomipåsarna alltid släpper. Du har ett litet hål i din aktiva stomipipa, där den sytts fast i huden. Det gör att vätska inte alltid rinner ut ur toppen av stomipipan, utan kan rinna ut längs med huden istället.

Sköterskorna säger att det absolut kan vara en anledning till att påsarna släpper och föreslår att vi ska testa klippa ut ett lite större hål kring det läckande hålet.

Pappa klipper genast till en påse för att testa den nya strategin. Nu är det bara att hålla tummarna att den håller bättre. Mamma och pappa håller sina tumma, och ni håller era lite mindre tummar.