Dag 74

Det börjar bli tungt med sömnbristen. Pappa hade vak-passet fram till 06:00. Då ligger mamma och sover och går bara upp och hjälper till om det är något som inte går att göra själv. Sen var det pappas tur att sova. Sköterskorna från dagpasset kommer in på rummet 08:30 för att säga hej och ta observationer. Då ligger pappa fortfarande och sover. Han vaknar när det står fyra personer över er säng.

Vi har vårt lilla familjerum, där vi försöker göra det så hemtrevligt vi kan. Men samtidigt är vi på ett sjukhus. Det springer personal i korridorerna och det piper om maskiner. Det känns ibland som vi leker mamma-pappa-barn med publik.

Mamma och pappa väger er varje morgon. Det gjorde vi idag också. Men det är inte alltid så lätt att veta vem av er som är vem, så sköterskorna hade råkat skriva in Ettans vikt för Tvåan, och Tvåans vikt för Ettan. Det är faktiskt andra dagen det händer i rad.

Idag är det ROP-undersökning. Detta rummet är om möjligt ännu mindre och svårare att får plats med all utrustning i. Sköterskorna måste krypa på golvet för att komma åt eluttag och dra sladdar. Men till slut är allt uppkopplat och de sätter igång med ögonundersökningen. Samma som ni gjort, fast för fjärde gången.

Undersökningen visar tyvärr mer förändringar på näthinnan än förra gången. Ni har båda tecken på prematuritetsretinopati (ROP) i zon 2. Ettan har stadium 2 i båda ögonen. Tvåan har stadium 2 i höger öga, och 3 i vänster öga. Ni behandlas redan för ROP, men Tvåans vänsteröga hade förvärrats lite mer än de är bekväma med. Du kommer få dubbel dos kortisondroppar i ditt vänsteröga. Ni kommer båda få göra en ny likadan undersökning om exakt en vecka.

Ni har börjat amningsträna med mamma. Det är lite svårt för er. Ni somnar tyvärr direkt när ni kommer ut till mamma. Sen är ni nog också lite små fortfarande. Men det är bra att vänja er. Än så länge tränar vi med bara en av er i taget. Det känns just nu nästan omöjligt att få till en dubbelamning på er båda samtidigt.