Dag 77

Idag vaknade pappa av att det kom in väldigt mycket folk på ert rum. Först kom sköterskan in med dagens mediciner, sedan två sköterskor som går en utbildning i att tolka prematura barns signaler och till sist kom två barnkardiologer inrullandes med en ultraljudsmaskin. Det blev trångt, och pappa var nyvaken men det var dags att göra ett ultraljud på Tvåans hjärta igen.

De brukar rutinmässigt göra ultraljud på hjärta några veckor efter en ductusoperation, för att kontrollera att allt fortfarande ser bra ut. Du har tydligen en liten avvikelse som är vanligt förekommande hos prematurer. Det behöver inte vara något problem, men de vill gärna ta sig en extra titt igen om ett tag.

Mamma och pappa väger er, precis som vanligt. Men idag är det också dags för veckans längd och huvudomkrets att mätas. Ni är idag lika långa, 36,5 cm. Det är svårt att mäta helt exakt, ni gillar inte alltid att bli utsträckta bredvid en mätsticka mot er vilja.

Tvåans stomipåsar sitter inte längre fast lika länge som de gjort den senaste tiden. Vi ser också att läckagen börjar på lite andra ställen än tidigare. Den bästa gissningen på vad som är annorlunda är att både du och dina stomipipor blivit större och ändrat form. Pappa testar att klippa hålet i fästplattan för stomipåsen lite större.

Ni har börjat få amningsträna under fler och fler mål mat under dagen. Än så länge tycker både ni och mamma att det är lite svårt. Bland annat övar ni på hur ni ska ligga för att få plats båda tillsammans, samtidigt. Det är svårt. Laktationsstödet kallat det för rugbyamning. Mamma ska försöka hålla er som en rugbyboll. Ni verkar inte tycka just den position är superskoj, men det kan vara bra att öva ändå - vem vet, snart kanske ni båda kan amma samtidigt?