Dag 103

Pappa vaknar av att mamma håller fram en skål med kefir. Mamma har skrivit "34" med granola på kefiren. Det är pappas födelsedag idag. Egentligen hade ni beräknat födelsedatum idag. Men ni bestämde er för att komma ut lite tidigare än så. Eller så ville ni kanske bara inte dela födelsedag med pappa - det räcker ju med att ni delar födelsedag med varandra redan.

Det blir en stressig morgon. Ettan har fått en snabbtid inbokad för en skiktröntgen klockan 09:00. Tvåan har sin kontraströntgen bokad 10:00. Som tur är är det på samma våning.

Tyvärr börjar det ju stökigt direkt. Någon har tagit den vagn ni brukar ha när ni är på promenad. Det är nog smidigast att transportera er i vagn. Alternativet är kuvös. Det känns lite väl avancerat. Sköterskorna springer runt och letar på rummen om de kan hitta vagnen. Den syns inte till någonstans. De hämtar en annan från ett förråd.

Ni har mamma, pappa, en läkare och två sköterskor med mer. Pappa har en ryggsäck på ryggen. Den är packad med lite mat för smakis, ett kit för att byta en stomipåse, några extra blöjor och kompresser. Mamma kör vagnen. Sköterskorna rullar Ettans andningsstöd. Läkaren kör en kundvagn med en syrgastub till Tvåan om han skulle behöva.

Gänget rullar ut från avdelningen och tar hissarna ned till nedre kulvert. Ettan har ju faktiskt aldrig fått åka i tunnlarna. Tvåan är ju veteran och har varit med några gånger redan. Pappa är vilse direkt, som tur är hittar sköterskorna och på nolltid är ni framme på röntgenavdelningen.

Först ut är Ettan. Du ska göra en CT, en datortomografi, på dina lungor. Vi blir dirigerade till en röntgensal av receptionisten på avdelningen. Stora skjutdörrar öppnas. En radiolog välkomnar oss på andra sidan. I rummet står en gigantisk maskin. Det ser lite ut som att en sjukhusbrits tryckts in i hålet på en munk.

Du läggs på britsen, på en speciell kudde. Kudden kan via en vakuumpump "aktiveras", då stelnar kudden. På så sätt kan du fixeras i en viss kroppsställning. Det är viktigt att du ligger stilla under tiden du röntgas. Du har fått sedering och ligger motvilligt stilla. Röntgen går bra. Men du gillar inte när kontrastvätskan sprutas in i din infart. Mamma är bredvid dig hela undersökningen. Pappa och Tvåan får vänta utanför.

Det tar inte lång tid innan ni båda är tillbaka i vagnen. Ettan somnar direkt, trött efter allt som hänt. Tvåan fortfarande sovandes, ovetande om att det nu är hans tur. Sällskapet rör sig till nästa röntgensal.

I ett lite mindre rum, med en lite mindre maskin ska Tvåan röntgas. Du har fortfarande en stomipåse på dig. Den måste mamma och pappa ta av. Radiologerna behöver komma åt din passiva stomi. De kommer att trycka in kontrastvätska i den samtidigt som de tar röntgenbilder.

Du får en varm handduk omlindad kring dig. Det hjälper, och du kan slappna av. Det är kallt i rummet och du ligger på en kall brits. Du har pappa och en sköterska med dig. Pappas och sköterskans roll är att försöka hålla sig stilla. Det är inte alltid så lätt. Pappa försöker hålla i dina ben, men du är stark och vill absolut inte göra som radiologerna säger.

På bildskärmen ser man hur vätskan flödar genom din tjocktarm. Långsamt men säkert ser man konturerna av hur tarmen fylls. Den ljusa massan flödar fram som i en labyrint. Pappa ser hur kirurgen har kommit för att åskåda. Du klarar det galant. Tyvärr måste du vändas några gånger, och du är ju så stark i benen att det tar lite tid innan du hamnar rätt igenom för att fortsätta.

Till slut är det klart. Du behöver en ny stomipåse, och Ettan behöver en ny blöja. Mamma får byta på Ettan i vagnen, och pappa får sätta på Tvåan en ny stomipåse direkt på röntgenbordet.

Kirurgen som hade sett förloppet tycker det ser fint ut. Så fint att han vill operera dig redan om två dagar. Mamma och pappa är lite skeptiska dock, kirurgerna har lovat datum för nedläggning tidigare, men de tenderar att skjutas på. Fast denna gången känns det dock som att det kanske faktiskt kommer bli av - vi får hålla tummarna!