Dag 115

Det visar sig att lite Klonidin gör susen för Tvåan. Du har antagligen gått och blivit lite beroende, och när du abrupt slutade med medicinen fick du abstinens. Nu när du får en mindre dos med cirka tolv timmars mellanrum kan du lugna ned dig. Du sover djupt, för första gången på flera dagar. Du är dig själv när du är vaken, och du kan äta på flaska utan att svälja flera hundra milliliter luft.

Din artärnål har också börjar läcka. Den används mest för att dra blodprov, men också hålla koll på ditt blodtryck. Trycket har börjat bli mycket bättre. Du har fått göra vanliga blodtrycksmätningar också. Du får du en liten manschett som sätts runt armen på dig. Även om den är liten, så täcker den hela din överarm. Mätningarna från artärnålen matchar inte helt mätningarna från dina vanliga blodtrycksmätningar. Det är okej, så länge läkarna vet ungefär hur mycket mätningar brukar skilja sig. Du kommer inte kunna ha kvar din artärnål, då behöver vi fortfarande kunna veta vad du har i blodtryck.

Ettan byter sal. Det är inte helt tydligt varför, men det verkar som det finns andra barn som behöver salen - som var helt nybyggd isoleringssal. Mamma får en skål med varmt vatten, en hög med kompresser och en burk med babyolja. Mamma baddar av dig med blötlagda kompresser överallt som går att komma åt. Allt utom områden där du har såromläggningar och din rygg, som du ligger på. Du får också lite oljemassage på huvudet och speciellt dina ögonbryn. Där brukar du bli torr och narig.

Det diskuteras redan kring din extubering. Du har tjugofem procent syrgas i respiratorn. Du ligger i en inställning som låter dig själv styra när du ska ta ett andetag. Maskinen hjälper dig med mängden luft du får ned. Detta klarar du med ganska stor dos sederande medicin. Tuben verkar störa dig lite. Ibland är då såpass vaken att du fäktar med armarna runt den. Då blir personalen lite oroliga och ger dig lite sömnmedel, Propofol, för att du ska somna.

Tvåans artärnål ryker. Du är i princip trådlös. Inga in- eller utfarter. Bara en syresättningsmätare som viras runt fotleden på dig, den är enkel att koppla loss. Utan artärnål kan du också sova i en vanlig säng igen. Det betyder att du faktiskt inte kräver intensivvård längre. Du får flytta "hem" till rum femton igen. Mamma och pappa slipper nu sova ensamma på rummet. Men det betyder ju också att det ska matas och tröstas igen - dygnet runt. Men det gör vi såklart så gärna!