Dag 117

Tvåan sover inte en blund. Du är som besatt. Din tunga går in och ut och det ser ut som du söker efter mat. Men det spelar ingen roll hur mycket mat vi ger dig, du blir inte nöjd. Varken på flaska eller på sond. Du är också så fullproppad med mat att det inte får plats mer. Din mage bubblar så mycket luft du får i dig. Dina ögon är så uppspärrade att pappa tror snart de kommer ramla ut.

Du får en dos Klonidin i ett försök att lugna ned dig i ditt maniska tillstånd. Läkarna tror fortfarande du kanske ha lite abstinens och att det kan hjälpa dig att du får en lite mindre dos. Tyvärr har den ingen effekt. Kanske är du för uppe i varv, kanske är det något annat?

Till slut, klockan halv åtta på morgonen kommer du till ro. Vi vet inte riktigt vad som faktiskt fick dig att bli dig själv igen, och vid detta laget var vi för trötta för att orka forska vidare. Du sov, och det är allt som var viktigt.

Ettan hade tydligen också haft en stökig natt. När mamma och pappa är vakna och försöker natta Tvåan, så är personalen på barnintensivavdelningen också fullt upp med att försöka natta Ettan.

Nattens bravader är en perfekt start på dagen för er rutinmässiga ROP-undersökning. Det blir ju genast lite stökigt. Ni är inte längre i samma rum. Pappa stannar kvar på rum femton på neonatalavdelning med Tvåan och mamma går till Ettan på barnintensivvårdsavdelningen. Undersäkningarna går bra. Väldigt bra. Läkarna återkommer med besked att ni slipper ögondroppar - båda två. De tror inte att ni kommer behöva någon mer behandling framöver, men de vill gärna göra en slutkontroll nästa vecka. Så ni är inte helt fri från ögonkameran än.

Ettan går sakta med säkert vidare på resan att återhämta sig efter en stor operation. Läkarna har börjat trappa ned på din sedering och smärtstillande. Det gör också att du blir mer och mer vaken, och att du andas mer och mer själv. Däremot är din puls väldigt låg. Det vet vi för att du har en extern pacemaker som är inställd på att hålla din puls över 125 slag per minut. Du kommer knappt upp över 130 slag per minut, inte ens när du är jättearg.