Dag 129

Pappa lämnar över nattpasset till mamma klockan två och sover länge. Eller det känns så, men klockan fem på morgonen ber mamma om hjälp. Ni är lite stökiga. Pappa tar Tvåan och lägger sig i sängen. Du får ligga på pappa, som också sover. Mamma tycker det är märkligt att någon av er faktiskt kan sova, då ni snarkar lika mycket båda två.

Vardagen har kommit till rum femton. Nu när hela familjen är samlad igen, är det helt plötsligt inte så många måsten och annat som ska hinnas med. Speciellt inte en söndag.

Det blir en lugn dag utan mycket stök. Mamma och pappa passar på att mysa med er så mycket som möjligt. Tvåan har blivit väldigt mammig. Du vill gärna amma så mycket du kan. Har du nyligen fått gosa med mamma när pappa plockar upp dig blir du besviken. Du är van vid de riktiga grejerna, inte någon budgetvariant - antingen får du mamma eller så kan det kvitta.

Mamma och pappa packar ned er båda i vagnen och går på en promenad. Det gäller att ha med sig lite allt möjligt som kan tänkas behövas ute. Nuvarande strategin är att packa en mängd olika småpåsar. Någon påse har allt för blöjbyte, någon påse har allt för sondmatning och någon påse har all mat. Mamma brukar också ha en påse med snacks till sig själv. Pappa undrar om inte den påsen ibland är den viktigaste.

Ni får ett förebyggande läkemedel mot RS-virus, respiratoriskt syncytialvirus. Dosen ger skydd i nästan ett halvår. Nu råkar RS-virus vara mer vanligt mellan september och februari, men det är ändå bra att skydda er så gott det går. Det är inte ett vaccin ni får, utan färdiga antikroppar som ges via en spruta. Sprutan får ni i låret. Det är inte något ni gillar, men Tvåan får amma hos mamma samtidigt som sprutan ges. Då skriver du till i någon sekund, sen är du tillbaka till amningen som ingenting hänt. Samma sak för Ettan, som får mat på flaska i pappas famn när sprutan ges. Lite mat verkar vara den bästa medicinen för er.