Dag 176

Då det inte blev något blodprov taget kvällen innan för Ettan är planen att det istället skulle ske på på morgonen, ganska direkt när morgonpasset börjar jobba. Det betyder att om någon lokalbedövningsplåster ska användas behöver det appliceras cirka två timmar innan. Du får ny EMLA, på samma ställe som du haft dem förra gången, efter du ätit upp 05:00-maten.

Pappa ringer på klockan 07:30. Han har tagit vikt på dig redan. Om de ska hinna ta något blodprov innan du ska äta behöver det sättas igång så snart som möjligt. Men det var kanske lite ambitiöst att morgonpasset antogs ha tid att sticka blodprov direkt efter de börjat. Istället får pappa in maten först, och alla mediciner förutom Digoxin. Det kanske är lika bra, att inte sticka dig på tom mage, utan att du ska förhoppningsvis vara lite mätt och dåsig.

Till slut är det dags. Du rullas in på ett annat rum, där finns det bättre ljus och du får till och med ligga på en vuxensäng. Det blir enklare för alla inblandade att komma åt dig då. Pappa sitter på din högra sida och har ansvar för att hålla din napp, ge dig sockerdroppar och hålla din hand. En sköterska är ansvarig för att sticka, en annan sköterska är ansvarig för att hålla din arm i stas och en sista sköterska är ansvarig för att ge den stickande sköterskan alla nålar och rör hon behöver.

Med alla på redo på sina platser börjas det stickas. Du hade tydligen två bra kärl på handryggen. Du skriker till och tappar den sockersmakande nappen. Pappa sätter tillbaka nappen och tårkar en tår som rinner längst med kinden. Det ena kärlet vill inte riktigt. Nålen förs fram och tillbaka för att det ska börja rinna till. Varje rörelse får dig att reagera. Efter några minuter försök ger sköterskan upp. Kärlet har spruckit, och det kommer inget blod.

En bra strategi verkar vara att byta ansvarsområde. Har en sköterska försökt ett stick utan framgång kan det vara vettigt att låta någon annan testa. Det är precis vad som händer. Det sticks i det andra bra kärlet på handryggen. Pappa torkar några tårar till. Denna gången tycker den nya stickande sköterskan allt ser bra ut. Men det kommer inget blod. Hon tror det kan vara en kärlspasm som gör att kärlet spänner ihop sig. Då blir det sämre blodflöde. Hon applicerar en avancerad teknik. Hon gör ingenting mer än att vänta. Och helt plötsligt, någon minut senare, börjar det rinna på ordentligt. Från att det inte kom någonting alls, till att det stressas fram provrör och slängs fram kompresser för att det rinner på så bra.

Du får ett litet plåster på handryggen. Du verkar faktiskt inte jättebrydd över sitationen efteråt. Kanske är det för att du är så van vid att bli stucken, kanske är det för att du är helt klistrig runt munnen från allt socker pappa droppar i munnen på dig.

Lungläkarna i andningsteamet har återkommit med lite förändringar de vill se. Kardiologerna kommer förbi ditt rum och förmedlar. Ditt nuvarande andningsstöd är en högflödesgrimma där du får fuktad syreberikad luft på 50% syre med ett flöde på 2,0 liter per minut. Det motsvarar 1,0 liter syre per minut. Lungläkarna vill minska syrehalten till 30% men öka flödet till 9,0 liter per minut. Syrehalten vill de sänka till 30% då det är den syrehalt en syrgaskoncentrator kan koncentrera vanlig luft till. Flödet däremot förstår inte pappa riktigt. Det blåser på rätt rejält med 9,0 liter per minut. Du kommer bli förtvivlad. Det borde enligt ovan uträkning inte behövas mer än 3,3 liter per minut i flöde. Men pappa ska få möjlighet att prata med lungläkarna vid ett annat tillfälle. Tillsvidare trappas ditt flöde upp sakta. Flödet höjs till 3,0 liter per minut. Du verkar redan lite irriterad.

Syrgasen får du för att det hjälper till att hålla nere trycket i ditt lungkretslopp. Vid ultraljudsundersökningen kunde man se att hastigheten över trikuspidalklaffens läckage minskar när du får mer syrgas. Med hjälp av hastigheten kan man estimera trycket. Fast uträkningen är bara ett estimat, inget är exakt. För att få ett exakt värde på trycket i ditt lungkretslopp behöver man mäta på insidan av dig.

Du ska få göra en hjärtkateterisering. En tunn kateter kommer föras in i ljumsken och styras genom en artär eller ven upp till ditt hjärta. På så sätt kan få exakta mätningar av tycken i lungkretsloppet. Mätningarna ska informera om hur väl dina behandlingar fungerar. Kanske är de höga hastigheterna som syns på ultraljuden inte alls så höga i praktiken? Kanske det innebär att du inte måste gå runt med din högflödesgrimma?

Proceduren är planerad att ske om tre dagar.