Dag 201

Pappa är uppe tidigt. Han tar 05:00-maten och börjar packa. Ettan ska på vårdbesök, igen. Denna gången ska du till kardiologen för ett blodprov. Din digoxinkoncentration ska kontrolleras igen. Då måste du ta ett blodprov innan 08:00-medicinerna. Pappa hinner inte sova efter ni är matade. Det ska packas och ätas lite frukost. Sjuktransporten ringer och säger att de är tidiga. Pappa snabbar sig ut, med dig och alla packning.

Det känns lite konstigt att gå in på hjärtcentrum igen. Det var två veckor sedan sista gången du var där. Då var mamma och Tvåan med. Idag var det bara Ettan och pappa. Du och pappa har suttit många gånger i kafeterian. Fast denna gången har du inte ett rum du ska tillbaka till.

Du ska ta ett blodprov. På lite större barn går det att ta blodprov genom att sticka ett litet stick i stortån. Då droppar man blod i ett provrör. Det ska göra lite mindre ont för vissa barn. Sköterskan tror att du är tillräckligt stor. Då du är lite svårstucken kanske det är bra att testa. Du blir mest arg att det är någon som håller dig i foten. Själva sticket gör inte så ont. Men det kommer inte tillräckligt med blod. Du får bli stucken på det gamla hederliga sättet. Även här är du mest arg för att det är någon som håller fast dig. Sticket märker du knappt. Men denna gången rinner det på bra. Röret är fullt på nolltid och du får tillbaka din hand. Du är nöjd igen.

Det är inte bara ett blodprov som ska göras idag. Du ska också få ett ultraljud på ditt hjärta. Kardiologen sjunger om en båt som som ofta blir våt och fiskar som viskar. Det verkar funka och du blir lugn nog för en snabb ultraljudsundersökning. Hastigheten över din trikuspidalisklaff mäts både när du är inkopplad i väggen med syrgas, men också när du är helt utan syrgas. Du har fortfarande lite förhöjda tryck, men det börjar långsamt se lite bättre ut. Mamma och pappa kan nu ha dig utan syrgas kortare stunder när du är lugn. Det gick att se på ultraljudet att hastigheten ökade när du blev arg. Så länge du håller din syresättning i blodet bra, och är lugn klarar du dig ganska bra utan syrgasbehandlingen. Men det är nog bäst om du har kvar behandlingen ett tag till.

När pappa kommer hem ligger mamma och Tvåan och sover i soffan. Tvåan har haft lite svårt att sova på senaste tiden. Du är lite uppe i varv. Mamma passar på att låta dig sova när du väl somnat. Så fort pappa och Ettan kommer innanför dörren vaknar du dock igen.

Ni ska få ett hembesök från barnavårdscentralen. Det kommer en sköterska med en stor ryggsäck och plingar på dörren. Det känns märkligt nog inte så konstigt att ha vårdpersonal invandrandes i hemmet. Mamma och pappa är väl vana sedan tiden på neonatalavdelningen. Hon har med sig lite papper. Det är information om Tvåan hon fått från neonatalavdelningen. Ettans information har hon aldrig fått. Kanske var det för att du fortfarande var inskriven när papperna skickades iväg, och då hade du säkert ditt temporära personnummer. Hon nämner att hon aldrig jobbat med barn födda i vecka 25 förut. Hon tycker ni är supergulliga.

Ryggsäcken sköterskan hade med var egentligen bara för att transportera en våg. Den ställs upp på vardagsrumsbordet och Tvåan blir vägd. Ettan väges på hjärtcentrum och behöver inte vägas igen. Ni börjar bli allt större. Men det är forfarande en ganska bra bit kvar innan ni är ikapp vikt och längd för er ålder - även den justerade åldern. Ettan väger över 5 kilo. Tvåan är inte långt ifrån, dryga 100 gram. Det börjar faktiskt märkas att ni blir tyngre och tyngre att bära runt med. På sätt och vis är det inte bara ni som babygymmar.