Dag 206

Ni sov extra länge på morgonen. Det blev till och med lite sovmorgon för mamma och pappa. Ettan vaknade inte förrän efter 09:00. Tvåan en halvtimme senare. Som vanligt är ni alltid redo för att leka direkt när ni vaknar. Mamma och pappar flyttar ut er till vardagsrummet och lägger er i babygymmet. Många saker har fallit i rutin. Det känns på sätt och vis bra, men samtidigt kan det kännas att ni inte får tillräckligt med ny stimuli för att utvecklas.

Mamma och pappa bestämmer sig för att gå på promenad med er. Det är inget nytt, det gör ni nästan varje dag - men denna gången rullade mamma och pappa med er till en ny park. Parken ligger lite längre bort. Mamma hittar en bänk i solen. Det är dags för mat. Ettan är hungrig, och Tvåan har redan börjat äta på snörena till sin solhatt. På bänken bredvid sitter ett par. Tvåan, som alltid är social, tittar på de okända människorna nyfiket. Du försöker få kontakt. För ovanlighetens skull är du inte i universums centrum. De tittar inte ens åt ditt håll. Du blir lite ledsen, och mamma får ge dig en kram. Fast henne har du redan fått oändligt många kramar av.

Väl hemma igen bänkar mamma upp sig framför TV:n. Hon ska titta på Formel 1. Ni ligger i babygymmet och gör ert bästa för att flaxa runt med armar och ben, så att ni kan snurra på era små kroppar tillräckligt mycket för att ni också ska kunna titta på de snabba bilarna som kör runt. Ni får inte titta på TV. Det är inte bra för er. Mamma hänger upp en filt över babygymmet mot TV:n. Det blir som en liten koja. Ni leker vidare och glömmer bort att det brummar på bilar där bakom takskynket på kojan.

Tvåan är hungrig på kvällarna. Mamma får amma dig nästan hela tiden. Men det blir liksom aldrig nog för dig. Hon brukar tillmata med sondspruta. Men du gillar inte känslan när det helt plötsligt pumpas in mat i magen på dig. Tidigare har mamma och pappa testat mata dig med samma nappflaskor som Ettan använder. Du är skeptisk. Istället för att suga på nappflaskan brukar du bara bita och nafsa. Det är inte mycket till bett, du har ju inga tänder, men det blir inte heller någon mat i magen. Denna gången testar mamma med en annan nappflaska. Nappen är lite bredare. Du är som vanligt först lite kritisk, men efter ett tag börjar du faktiskt suga på nappflaskan. Till slut är flaskan tom. Du vill ha mer. Mamma får helt enkelt värma på lite extra.

Det är bra om Tvåan kan äta på flaska. All tillmatning har tidigare skett via sonden. Du har viss medicin som också smidigt nog kan skjutas ned igenom sondslangen, men förutom det hade du faktiskt kunnat klara dig utan. Du gillar ju inte slangen ändå - den måste tejpas om dagligen då du dreglar så mycket att limmet släpper. Att tejpa om sonden är något av det västa du vet. Kanske du kan övas till att äta på flaska, så du kan bli av med den för gott?

Ettan får fortsatt lite mindre mat på kvällar och nätter. Det verkar hjälpa din nattsömn. Vanligtvis brukar du ligga och vrida dig efter matningarna, din mage är fortfarande lite körig. Den nya matregimen tycks minska ditt obehag.