Dag 209

Mamma och pappa visste inte riktigt vad som väntade när du inte skulle få någon mat under natten. Du saknar ju din sond fortfarande. Pappa trodde att du skulle vakna minst två gånger, mamma trodde du i alla fall skulle vakna en gång. Du sov igenom hela natten. Inte en enda gång vaknade du av att du var hungrig. Kanske var det för att du åt så himla mycket under kvällen, kanske var det för att du var för trött. När det väl var dags för 08:00-maten skulle du amma hos mamma. Du verkar inte ens särskilt hungrig, du äter lite grann, sen somnar du igen.

Idag ska ni på vårdbesök. Ni ska besöka dietist och logoped. Mamma och pappa packar vagnen. Tanken var att ni skulle få följa med mamma och pappa på lite ärenden på vägen dit. Det hanns inte med. Det tar ganska lång tid att packa ihop era grejer och få in er i vagnen. Ni hinner precis komma fram till receptionen, med en hel minut till godo. Men mamma och pappa hann i alla fall posta ett brev med information till ett försäkringsbolag på vägen.

Hos dietisten och logopeden pratas det om mat och matning. Det första som händer är att logopeden ger er en limegrön plastleksak som ni grabbar tag i. Hon vill se hur ni leker. Ettan har ett stadigt grepp, men det är mycket mer spännande att titta på logopeden. Leksaken var inte så intressant. Tvåan var helt nyvaken och ville mycket hellre mysa med mamma. Du slänger leksaken på golvet efter en kort inspektion.

Ni har inte gått upp så jättemycket i vikt. Det är för kort tid att avgöra om avsaknandet av sonden kommer förvärra situationen eller inte. Tvåan ska få fortsätta testa utan sond. Men du får bevisa dig med flaska och äta på bra. Om några dagar kommer du vägas igen. Ettans nya matregi med lite mindre mat på kväll och natt måste också revideras. Du får lite för lite vätska. Du kommer få lite mer mat, men vi kan justera lite när på dygnet du får mer mat. Du får en dygnsmängdsmål på 560 milliliter. Mamma och pappa får fria tyglar med att justera målens mängder utefter vad som passar dig bäst.

På vägen hem köper mamma och pappa varsin korv och glass. Tajmingen är inte utmärkt. Ni blir båda stökiga samtidigt. Glassen smälter och korven blir kall. Men efter lite tröst och en snabb beväpning av bärselen till Tvåan blir ni lugna. Glassen och korven var rätt goda ändå. Det är svårt att vara kräsen när ni behöver oss.

Väl hemma leker ni gärnet i babygymmet. Kanske att ni blivit lite överstimulerade på vårdbesöket, eller så var det bara väldigt roligt att leka idag. Ni leker så länge och så hårt att ni båda tröttar ut er fullständigt. Kanske lite för mycket. Ettan blir otröstlig och Tvåan vill amma. Mammas hjärta brister när hon inte kan trösta er båda samtidigt. Pappa är tyvärr inte alltid favoritpersonen och är inte mycket att ha när Tvåan vill amma.

Det blir dags för 20:00-maten. Den har tidigare varit er ärkefiende. Ettan brukar bli otröstlig och Tvåan vägrar att sova. Så blir det idag också. Pappa försöker natta Ettan. Du blir alldeles till dig. Inte ens din gosedjursräv du kramar kan trösta dig mer än någon minut. Till slut tar pappa upp dig. Du hamnar i något magiskt grepp. Vänsterhanden kan hålla nappen på plats och bära upp hela din vikt. Högerhanden kan hålla dig mot pappas kropp och samtidigt mjukt massera din mage. Du slappnar av. Det tar inte mer än några sekunder. Sen börjar det. Prutt efter prutt. Pappa till och med ropar in mamma på sovrummet för att beskåda. När allt är över är dina ögonlock tunga. Över 20 pruttar räknar pappa det till. På bara några minuter. Saker och ting faller plötsligt på plats. De senaste kvällarna, när du obotligt skrikit dig till sömns var antagligen för att du haft ofantliga mängder gas.

Kanske är det allt som krävs för att du ska få lite lugn och ro inför natten? En prutt eller två - eller tjugo.