Dag 213

Den sondtejp mamma och pappa fått från dagvården är tyvärr inte så bra. Den omtejpning som gjordes precis innan Ettan gick och lade sig har redan börjat lossna. Inför 02:00-maten klistrar pappa försiktigt om sonden. Innan matningen är över har han redan tejpat på en extra lagningstejp också. Mamma, som glömt ställa matningslarm på sin telefon vaknar av att Tvåan stökar runt. Vanligtvis brukar du sova länge på morgonen, men 05:45 drar du igång och säger att du är hungrig. Mamma går upp och lugnar dig, sen springer hon och värmer en flaska mat till dig. När det är dags att mata Ettan tejpar även hon på lite extra lagningstejp.

Inför 08:00-maten extratejpas Ettans sond för tredje gången. Du har snart tejp i hela ansiktet. Men det räcker tydligen inte. Du drar ut din sond. Egentligen får inte mamma och pappa stoppa tillbaka sonden, men efter några månader på neonatalavdelningen, med två av er, har vi antagligen varit med och satt sond fler gånger än många. Och upplevelsen på dagvården där utbildade sjuksköterkor satte in sonden fel på dig två gånger i rad har kanske gjort mamma och pappa lite övermodiga. Pappa för in sonden i din vänstra näsborre. Mamma hjälper till att hålla dig i händerna och klappa dig i huvudet. Det går att känna hur motståndet förändras när sonden förs ned. Genom att blåsa lite lätt på dig i ansiktet kan man trigga din sväljreflex, då är det större sannolikhet att du sväljer ned sonden rätt. Det är inte din favoritsysselsättning att få sonden insatt, så du skriker. Men det är också bra - genom att lyssna hur du låter när du skriker kan pappa också höra om han är på rätt väg. Det är viktigt att inte tvinga ned sonden, det ska gå lätt och smidigt. På nolltid är den på plats. Pappa för in sonden till markeringen på 23 cm precis inte synd längre. Sen tejpar han den på plats - med en lite bättre sondtejp denna gången. För att kontrollera att den faktiskt hamnat där den ska drar pappa upp lite maginnehåll i en sondspruta och testar på en bit lakmuspapper. Illrosa. Sonden sitter rätt.

Du lugnar dig till slut efter allt. Du får sova lite i pappas famn. Kanske såg du inte insättningen som någonting pappa gjorde för ditt eget bästa - kanske ville du bara ge igen - men efter några minuter märker pappa att hans T-shirt är helt nedkissad. Det är väl inte mer än rättvist tänker pappa.

Farmor kommer på besök. Hon möter pappa sittandes i hängstolen med Ettan ute på innergården. Pappa har dragit en förlängningssladd till ditt andningsstöd och burit ut ställningen istället för att koppla in dig på syrgastub. Det fungerar bra. Farmor har med sig ännu fler kläder till er - även om mamma och pappa försökt förklara att ni nog har för mycket kläder redan. Men det kan kanske vara bra att ha några extra, tvättmaskinen körs ganska ofta sen ni två flyttade in.

Tvåan är trött. Du sover och sover. Även om det ibland bara är korta stunder så sker de ofta under hela dagen. Men framåt sen eftermiddag går mamma ut med dig på promenad i selen. Du sover hela gångfärden. Sen sover du lite till. När det börjar bli dags för nattning däremot, då vägras det sovas. Såhär i efterhand kanske det inte är så konstigt. Men mamma tycker att du gott kunde sparat lite trötthet till när du behöver den.