Dag 217

Idag ska ni båda på vårdbesök igen. Till lungläkare. Sjuktransport är bokad. Denna gången har ni båda korrekta sjukreseintyg där ni ska få lov åka som ensamma passagerare med mamma eller pappa som ledsagare. Era babyskydd får inte riktigt plats i storbilarna som skickas ut, istället bokas personbil. Av någon anledning går det inte att boka 4 passagerare i samma bil. Så ni, mamma och pappa kan inte åka alla tillsammans. Istället får bli två olika bilar som bokas. Upphämtning ska ske 11:36.

Leveransen av syrgasflaskor ska ske idag. Det går inte att få information om när leveransen förväntas komma. Då ni inte är hemma förrän halv fyra igen behöver någon vara hemma och vara redo om leveransen dyker upp. Farfar rings in. Han kommer hem till er precis innan 11:00-maten. Tvåan har blivit lite lättstörd när han äter. Mamma får gå iväg med dig till sovrummet och släcka lamporna för att du inte ska tappa koncentrationen. Först då kan du amma. Pappa matar Ettan i soffan i vardagsrummet. Ni är båda lite trötta. Men ni måste hinna äta innan avfärd.

Pappas telefon ringer först. Det är chauffören som ska köra Ettan och pappa till sjukhuset. Pappa packar ihop dig och din syrgastub och går ut till personbilen som snabbt och lätt rullar iväg. Mamma, som haft samma avresetid får strax också ett samtal. Men när hon går ut med Tvåan och lämnar farfar kvar för att hålla ställningarna möts hon av något hon inte väntat sig. En storbil. Efter mycket om och men går babyskyddet in säkert i bilen. Då säger chauffören att de ska hämta upp ytterligare en passagerare. Det har trots alla intyg blivit fel, igen. Mamma, som börjar bli trött på allt strul får den snälla chauffören att boka en ny bil till nästa passagerare och Tvåan får därmed åka ensam i bilen.

Ni är tidiga i väntrummet till lungläkarna. Ettan sover i sitt babyskydd och Tvåan börjar vakna lite lätt. Ni tycker om att åka bil. Det är egentligen lunchtid och det är helt tomt på avdelningen. En sköterska dyker till slut upp. Dietisten har bett mamma och pappa försöka få en vikt- och längdtagning på er båda. Det är viktigt att följa om Tvåan går upp i vikt som han ska efter att sonden inte finns kvar. Det är inte en jätteimponerande viktuppgång, men uppåt går du. Det är det viktiga.

Sen kommer den första lungläkaren och kallar in er båda till ett undersökningsrum. Det är mycket grejer som ska bäras in. Den krävs två rundor för mamma och pappa att få med sig allt. Det är lite konstigt med tanke på att mamma och pappa ändå lyckats ta sig dit på egen hand.

Efter en undersökning av er båda, och med lite mer fokus på Ettan i och med andningsstödet förklarar läkaren att ni verkar ha bra lungor. Ni har måttlig bronkopulmonell dysplasi. Det visste mamma och pappa redan, då diagnosen BPD och dess allvarlighetsgrad inte fastställs utifrån något kliniskt utan snarare hur mycket syrgasbehov ni hade vid 36 veckors ålder. Över 30% syrgas syrgas ger svår grad, mild grad om ingen syrgas längre behövs och måttlig grad för allt däremellan.

En annan läkare får också undersöka er. Han är förundrad över hur väl era lungor fungerar med tanke på hur tidigt födda ni är, och den födelsevikt ni haft Ettans andningsstöd används i behandlingssyfte för pulmonell hypertension snarare än för dåliga lungor. Det pratades också lite om ni faktiskt behöver den inhalationsmedicin ni tar. Men inget beslut görs om att ställa om medicinen innan den läkare som ordinerat medicinen får undersökare er, vilket hon kommer göra om några månader.

Det är svårt att säga hur väl era lungor kommer fungera i framtiden. Allt som oftast ses inga problem förrän i skolålder. Det är vanligt att problem går att växa ifrån och att inga besvär kvarstår. Läkarna ser ingenting som säger emot att det inte kan bli så för er också. De är nog vana vid patienter med allvarligare problem, för de verkade lite handfallna när de inte hittar något de kan göra för er.

Efter undersökningarna är det dags för mat. Egentligen var det mat några minuter tidigare än så, vilket märks på Ettan som har blivit ledsen. Mamma och pappa blir visade till en bra plats att sitta på för att mata er. Men det krävs helt plötsligt att två sköterskor hjälper mamma och pappa att bära alla saker som ska med.

Mammas telefon ringer denna gången. Det är chauffören för Tvåans hemfärd som ringer och säger att han står utanför. Alla saker packas ihop i all hast, och denna gången behövs det faktiskt ingen bärhjälp. Vid utgången står det två personbilar och väntar. De ska heller inte plocka upp några andra resenärer. Mamma andas ut. Äntligen en sjukresa som inte blivit fel. Ettans bil avgår först, med Tvåans bil hack i häl. Bilarna följs åt ett litet tag. Sen svänger bilen med mamma och Tvåan av. Chauffören säger att han vet en snabbare väg. Det visar sig inte riktigt stämma. Pappa är hemma i över en kvart innan mamma dyker upp. Kanske var det inte en felfri sjukresa ändå. Som tur är tycker Tvåan om att åka bil, och sover i sitt babyskydd när mamma kommer in genom dörren.

De nya syrgasflaskorna står uppradade i hallen. De hade farfar tagit emot.