Dag 93

Mamma och pappa vaknar utvilade. Det är faktiskt väldigt stor skillnad på måendet efter en hel natts sömn.

Ni har också sovit bra. Men ni blev hungriga tidigt. Personalen har ändrat ert matschema lite. Ni äter nu en timme tidigare än vanligt. Läkaren har till och med sagt att vi får ge er mat när ni signalerar att ni är hungriga.

Hon säger också att det börjar bli dags för mamma och pappa att öva på att inte vara på neonatalavdelning längre. Ni kommer ju inte vara här för evigt. Det kan ta lite tid att anpassa sig till det "riktiga" livet. Hon föreslog att vi skulle gå på promenad med er i vagn. Det kanske inte är lämpligt att vi springer runt med er i vagn ute på stan. Men i alla fall gå ett varv runt huset. Mamma undrar om vi kanske kan börja med att få gå i korridoren, för att känna hur det känns. Det gick bra.

En gul vagn rullas in på rummet. Det är egentligen inte en tvillingvagn. Men ni är fortfarande rätt små, så ni borde få plats. Men det är inte bara ni som ska få plats i vagnen. Ni får ha med er varsin mobil monitor som har koll på er syresättning.

Så där ligger ni, och två plingande apparater intryckta i vagnen. I början var ni inte helt övertygade om att detta var en bra idé. Det är lite protester och gråt. Men till slut kommer ni till ro.

Mamma och pappa går i korridoren. Fram och tillbaka. Ni sover för det mesta. Vi möter alla möjliga från personalen i korridoren. Alla vill titta på er. Alla är lika imponerade.

Läkaren har ordinerat promenad varje dag. Så vi får hoppas det går lika bra imorgon. Då är planen att ni ska få åka utomhus också.