Dag 96

När pappa vaknar har Ettan sin högflödesgrimma på sig igen. Mamma hade tyckt du var lite andningspåverkad under morgontimmarna. Du har lite högre andningsfrekvens när du inte har din grimma på dig, men det är egentligen ingenting läkarna är jätteoroliga för. Så länge du kan syresätta dig och inte är allt för trött borde vi ge dig en chans. Du blir av med grimman igen efter några timmar.

Ni fortsätter att öva på både amning och flaska. Pappa får i uppdrag att mata Ettan. Du suger så intensivt på nappflaskan. Tyvärr hade du fått fel napptyp. Den gav dig för mycket mjölk för snabbt. Du har lite svårt att hejda dig, och sätter i halsen. Sen blir du lite trött.

Tanken var att ni skulle få gå ut på promenad under förmiddagen. Det var fint väder, och allt vi behövde var att tajma er mattid, tiden då Tvåan är ur sin grimma och eventuella undersökningar på er. Det är lättare sagt än gjort.

Efter besök från laktationsstöd, logoped, läkare, kirurg och med ett blodprov taget på Ettan knackar det på dörren till ert rum. Det är kardiologerna. De råkade ha vägarna förbi och lite tid över. Era läkare har bett om ett rutinmässigt ultraljud av era hjärtan. Det brukar bokas in i samband med hemfärd. Mycket vi gör just nu verkar vara just förberedelser för att ni ska få komma hem.

Det är någonting som händer i en på neonatalavdelningen. Vi har sett er genomgå så mycket. Ni har kämpat på och övervunnit så många motgångar, varje dag. Ettans nästan omöjliga födelsevikt och Tvåans problem med magen. Det är svårt att se en framtid där ni tagit er igenom allt det här och kommit över på andra sidan. Kanske tillåter man sig inte tänka de tankarna. Kanske tvekar man på goda nyheter, då det är för läskigt att våga hoppas.

Men till slut gör man det. Man hoppas och tror, och tillåter sig själv se en framtid med er hemma. Den är ju så nära nu.

Kardiologen undersöker Ettan. Hon ser brydd ut. Mamma och pappa förstår utan att några ord behöver sägas. Det gör som mest ont när man tillåtit sig själv hoppas.

Du har problem med hjärtat. Det finns ett hål mellan dina förmak. Ditt högra förmak har på grund av det blivit förstorat, och du har högre blodtryck i dina lungor. Mamma och pappa vet inte exakt vad det innebär. Men troligtvis måste du opereras.

Vi hinner knappt fira att du idag väger mer än två kilo. Resten av dagen kantas av känslan att man inte skulle hoppats på för mycket. Men samtidigt har ni ju redan bevisat att ni klarar av allt som kommer er väg. Så mamma och pappa kanske inte har något att oroa sig för.