Dag 95

Tiden går snabbt. Det känns som ni alldeles nyss gjort er synundersökning ni gör en gång i veckan. Men idag var det dags igen. De var tvungna att planera om tiden för undersökningen lite, så den blev tidigare än vanligt. Det blir som alltid lite stressigt när mamma och pappa ska möblera om på ert rum för att det ska få plats med alla maskiner. Ni skulle egentligen äta samtidigt som undersökningen, så vi fick ge er mat lite tidigare - men ni klagade inte, ni är alltid hungriga.

Undersökningen tog lite längre tid idag. Tvåan har lärt sig hur du ska göra för att undvika att du får den starka lampan i ögat. Tyvärr är det precis vad undersökningen går ut på - att lysa på er ögonbotten. Läkaren fick gång på gång ta omtag. Till slut fick hon ihop tillräckligt många bilder för att det skulle kunna gå att utvärdera.

Läkaren tyckte det såg lite bättre ut för er båda. Ni kommer fortsätta med er behandling veckan ut, sedan kommer ni bara få droppar en gång om dagen. Det är en balansgång mellan att inte låta blodkärlen på näthinnan växa ohämmat, eller inte växa alls. Som med så mycket annat är lagom bäst. Det kommer ske en uppföljning på måndag igen för att se om behandlingen är på rätt spår.

Efter undersökningen var det dags för ett stort steg. Ettan blir av med sin högflödesgrimma. Du har alltid varit lite irriterad på blåset i näsan, och stortrivs när du får öva på att vara utan. Men nu finns det egentligen inget andningsstöd kvar.

Du kommer att få andas själv, helt utan maskiner.

Mamma och pappa tror på dig! Vi vet att du kommer att trivas så mycket bättre utan allt stök med lösa wigglepads och prongar som kommer hamnar fel. Men nu har du inget syrgasstöd, så du får se till att ta djupa andetag och andas på!

Tvåan signalerar tydligt att han är hungrig. Men fönstret är oerhört kort. Det finns kanske en period på fem minuter där du är mottaglig. Där gäller det att vara snabb - för matvärmaren tar nio minuter för att värma maten.

Idag fick Tvåan testa att äta från flaska. Vi lyckades tajma in ditt korta fönster. Pappa fick hålla dig och en flaska med lite mjölk. Det var inte helt lätt att hitta en vettig position. Det är viktigt att ditt huvud inte faller ned, så att dina luftvägar inte stängs när du äter. Sugdelen på flaskan är speciellt framtagen för prematura barn. Det kommer inte riktigt lika mycket mjölk när du suger, så du inte ska bli överväldigad.

Det tar inte många minuter för dig att suga i dig alla femton milliliter som fanns i flaskan. Du har en väldigt bra teknik, även om det blev lite hektiskt i början. Du tar pauser och varje gång du sväljer hör man nästan hur det bubblar till i magen på dig.

Det är faktiskt precis de krav som finns på er för att ni ska få komma hem. Ni ska kunna andas själv, och ha en plan för hur ni ska få i er näring. Ni börjar närma er. Det går snabbt nu, stora framsteg varje dag. Vi får se om mamma och pappa hänger med i er utveckling nu.