Dag 101

Kardiologen har ju ordinerat att Ettan ska ha en ganska hög syresättningen på luften du andas. Trettio procent syregas är ditt andningsstöd inställt på. Det känns såklart lite konstigt att ge dig syrgas när du alltid annars har kunnat syresätta dig helt själv, med bara vanlig luft. Men någonting har hänt. När du kopplas bort från den höga dosen syrgas du får, så klarar du inte längre av att bibehålla god syresättning i blodet. Du sjunker i saturation och parkerar dig på mellan åttiofem och åttioåtta procent. Du som alltid brukade ligga på minst nittiofem procent, utan något andningsstöd inkopplat.

Läkaren vet inte varför du helt plötsligt inte klarar dig utan syrgas. Hon ringer till kardiologen som heller inte har några svar. De bestämmer dock att du ska röntga lungorna, det första som händer imorgon. Du tog röntgen bilder på dina lungor för några dagar sedan, då du fortfarande kunde syresätta dig väl. Några nya bilder skulle kunna visa ifall det skett någon förändring sedan dess. Läkaren passade även på att se om det går att tidigarelägga skiktröntgen. De skulle återkomma.

Som vanligt går vi ut på promenad. Denna gången kopplar vi på syrgastub till Ettan innan vi går ut. Idag sätts det på en liten omkopplare till syrgastuben. Den gör att det enkelt går att fästa en annan typ av slang. Den nya slangen är kompatibel med din högflödesgrimma. Du kan alltså ha på dig din grimma, men omkopplad från fast maskin till mobil syrgastub.

Mormor och morfar har med sig fika. Det är fortfarande ganska varmt ute. Ni verkar trivas i vagnen som vanligt. Mamma tror att det är er vita, lurviga overall ni trivs i. Det är som vi packat ned två små isbjörnar och fullt med sladdar i en solrosgul barnvagn. Det börjar dock närma sig er mattid, och ni börjar skruva på er. Vi skyndar oss tillbaka till sjukhuset och ert rum.

Efter lite träning har ni blivit riktigt duktiga på det här med nappflaska. Idag fick Tvåan till och med öva nappflaska med mormor. Du åt superfint, tills du somnade. Det blev kanske lite för mycket av det goda.

Det svåraste för er när ni ska ställa om från sondmatning är hur ni rapar. Det händer ibland att det kommer en rap. Då brukar ni först se chockade ut i någon sekund, för att sedan börja gallskrika och gråta. Det verkar som ni behöver träna lite mer på att rapa.