Dag 100

Ni fyller tresiffrigt. Eller ja, ni fyller 100 dagar gamla idag.

Det hundrade dygnets början inviger ni med skrika båda två. Det känns symboliskt på något sätt. Pappa kan till slut få Tvåan att komma till ro, men fick sitta med Ettan i famnen stor del av natten. När det är dags för mammas skift att börja byter ni också av varandra. Då sover Ettan fint men Tvåan måste upp till mamma i stort sett hela mammas pass.

NI börjar bli riktigt duktiga på det här med att äta från nappflaska. Tvåan kan få i sig ett helt mål mat om han är tillräckligt hungrig och på hugget. Ettan brukar äta ungefär hälften av ett mål. Den resterande halvan mat har du antingen dreglat eller kräkt ut. Kanske inte riktigt så mycket, pappa tycker det känns så ibland.

Mormor och morfar kommer på besök. De får hänga med ut på promenad. Det är fortfarande fint väder, men lite kallare än igår. Det blåser lite ruskigt, speciellt om man är i skuggan. Mamma och pappa har bäddat in er ordentligt i vagnen. Men ni är inte riktigt lika glada som ni brukar vara ute på tur.

Ettan har lite svårt att hålla syresättningen. De flesta gångerna är det sensorn du har på vaden som har lite svårt att hitta rätt mätvärden på dig. Men efter att ha flyttat syresättningssensorn till andra benet och inspekterat kurvorna får du faktiskt ta på dig en lågflödesgrimma. Du lyckas inte få i dig tillräckligt med syre annars.

I vagnens nedre del ligger era monitorer, men också en syrgastub. På tuben kopplas en slang som mynnar ut i en grimma. Ni är inte på sjukhuset, ni ligger ju i vagnen, mitt på stan. Där vi börjar skramla med syrgastuben och kopplar på Ettan en grimma. Det går ganska snabbt, sen stiger du i syresättning igen. Mamma tyckte det var lite obehagligt att inte ha tryggheten från den duktiga sjukhuspersonalen nära till hands. Här och nu får vi lösa problemen själva.

Men det går ju bra, och bevisligen klarar mamma och pappa av att hantera en jobbig situation med er utanför sjukhuset. Det känns som en bra erfarenhet att ha med sig när vi någon gång kommer ha er hemma, bort från neonatalavdelningen.

Väl tillbaka från promenaden igen passar vi på att fira er med lite tårta. Det hade bjudits på fin fika i föräldraköket på avdelningen. Det var tydligen den årliga Världs-NIDCAP-dagen igår. Men tårtan var lika god idag också - synd att inte ni fick smaka något bara.