Dag 99

Mamma och pappa kommer tillbaka på morgonen från att ha sovit ut hela natten. Sköterskan som tagit hand om er under morgonen hade bäddat upp er på några kuddar. Hon stod med en nappflaska i var hand om matade er samtidigt. Det var riktigt imponerande att se. Något annat som är minst lika imponerande var att Tvåan åt upp all sin mat genom flaskan. Ettan är på god väg han också, men du somnar gärna halvvägs igenom maten.

Idag var mamma och pappa lite mer redo. Vi börjar få lite rutin i hur man bäst går tillväga för att få in er i vagnen och ut på promenad. Det gäller att ni är nyätna, nybytta och att plocka fram allt som behövs. Ni behöver såklart era lurviga overall, varsin mössa och en gemensam stor filt. Mamma går och hämtar den gula avdelningsvagnen. Pappa börja klä på er alla er kläder. Till sist packar vi ned er så gott det går. Det är trångt, men ni får plats.

Solen biter i ögonen. Pappa måste till och med ta av sig sin mössa. Fåglarna kvittrar. När ni åker där i vagnen längs med grusade vägar i parken känns det som vår i luften. Vi har varit instängda på olika rum i en hel årstid. Kanske var det tur att det var just vintern vi missade. Att vara instängd i ett mörkt rum, när det är lika mörkt ute kanske inte är så hemskt ändå. Men nu skiner solen, då slipper vi gärna sitta instängda i mörka rum.

Mamma springer och köper varsitt par billiga solglasögon till mamma och pappa. Vår packning täcker inte mer än vintersäsongen. Vi är ute allt längre tid mer er, och vågar gå allt längre sträckor. Ni verkar uppskatta det, för vi missade er mattid med en hel timme, helt utan protester från er sida - något som ni själva nog tycker är ofattbart.