Dag 113

Pappa vaknar av att det ringer. Varje gång man får ett okänt samtal på mobilen går pulsen upp. Han svarar. Det är sköterskan på rum fem. Tvåan är otröstlig. Av alla samtal man kan få var detta helt okej. Pappa stiger upp ur sängen och går till Tvåan. Du får sitta uppe hos pappa halva natten.

Ettan svara bra på medicinerna. Du svarar så bra, att du inte behöver sederas lika mycket lägre. Du får också lite mindre smärtstillande. Då är du också mer vaken. Dina ögon ser nyfiket runt om i rummet, även om de är ganska trötta. Du orkar inte jättemycket. Ofta sover du så djupt att din pacemaker måste gå in och hålla igång ditt hjärta.

Tvåans centrala venkatater tas bort. Ännu en slang du slipper. Det är inte många kvar nu. Du har bara en artärnål kvar. Med den kan de kontrollera ditt blodtryck. Just nu är det tyvärr väldigt högt. Läkarna är inte helt säkra på vad det beror på. Det är tydligen väldigt ovanligt att prematurt förra barn får högt blodtryck. Det är betydligt mer vanligt med lågt blodtryck Du få blodtryckssänkande medicin. Men du får en försiktig dos.

Ni får varsin virkad bläckfisk från BIVA. Det är speciella bläckfiskar vars tentakler ska kännas som navelsträngar. Ni ska kunna krama och hålla om de och känna er trygga. Bläckfiskarna ni fick hade redan namn. Ettans bläckfisk hette Anders, Tvåans hette Gabriel.

Anders och Gabriel är favoriter direkt. Ni ligger och kramar om dem likadant - även om ni inte ligger bredvid varandra längre.