Dag 135

Mamma, som hade det sena nattpasset, får fullt upp. Tvåan är som vanligt stökig och har svårt att lugna sig. Du vill inte riktigt sova. Det krävs mängder med kramar och uppmärksamhet för att du ska vilja blunda ögonen - och det ska ju självklart protesteras när du läggs ned i säng.

Ettan får under morgontimmarna problem med arytmier igen. Denna gången ser mamma episoder av takykardier och extraslag. Du är sällan under tvåhundra i puls.

En stark känsla av déjà vu uppkommer. Vi har varit här tidigare. Mamma och pappa ser att din hjärtfrekvens är skakig och är oroliga över dina arytmier. Läkare från avdelningen tillkallas som i sin tur ringer kardiologen. Antingen så dyker det upp en kardiolog efter någon timme, eller så konsulterar de över telefonen att det bästa vi kan göra just nu är att öka dosen betablockerare. Efter ökad dos får du bättre värden ett par timmar. Senare under natten försämras du, och din hjärtfrekvens blir skakig. Då börjas cykeln om igen, och läkare tillkallas.

Ettan blir flyttad till sal elva. Du behöver lite extra övervakning av personal. Du har mycket fler, och kraftigare takykardier. Du blir kallsvettig ibland. Du är trött och slö. Efter ökad dos betablockerare blir du som vanligt bättre igen. Vi får se hur länge det håller denna gången.

Tvåan blir allt mer klängig. Det blir svårare och svårare att få dig komma till ro. Mamma är fortfarande favorit. Pappa har nackdelen att inte kunna amma, något som slår ganska hårt nu då du verkligen börjat bli amningsduktig. Du ammar nästan till varje mål mat. Din ordinerade matmängd kommer fortfarande förberedd i flaskor, och du sondas allt. Men du får också lite extra mat från amningen. Ibland äter du så mycket att du får lite reflux, sura uppstötningar, något som du absolut inte gillar.

Ni båda väger över tre kilo idag. Det syns ganska tydligt när man tittar tillbaka i papperna, att ni lagt på er ordentligt med vikt efter ni väl återhämtat er från era operationer. Tiden på intensivvårdsavdelningarna var inte så givande. Ni gick i princip inte upp i vikt alls. Men det är något ni tagit igen efter ni fått komma tillbaka till rum femton.

Ettan blir kvar på sal elva över natten. Du ska få ytterligare doshöjning och personalen vill ha lite extra koll på dig. Din måldos planeras uppnås om två dagar. Det är viktigt att långsamt trappa upp dosen, även om den nu måste höjas lite mer aggressivt, då du faktiskt ökar i vikt så snabbt att dosen måste justeras.

Tvåan får sova i vagn på rum femton. Du är inte helt nöjd med det upplägget. Du vill verkligen inte sova. Timmar går innan du blundar. Då sover du i knappt någon minut, sedan är du igång igen. Mamma och pappa vet inte riktigt vad vi ska ta oss till.

Tanken om att få åka hem känns genast långt bort igen. Även om ert behov av att ligga på neonatalavdelningen egentligen är över, så måste i alla fall Ettan vara nära kardiloger och läkare. Du kanske hade passat bäst på hjärtavdelningen istället för neo, men det är tyvärr fullt där just nu.