Dag 148

Mamma måste iväg på läkarbesök. Hon ska låna en bil och köra dit. Tyvärr är sömnbrist och bilkörning inte förenligt med säkert uppträdande. Pappa har tagit långa nattpasset för att mamma ska få någon extra timme sömn. Som tur är kan ni ibland vara ganska lugna på förmiddagarna. Ni har liksom ett förskjutet sömnschema där ni somnar när natten är slut. Det köper mamma ännu lite tid att vila och förbereda inför läkarbesöket.

Det är mycket som ska göras. Det ska pumpas och dras mediciner. Det ska packas och blandas mat. Det är inte alltid så lätt att hinna med saker och ting när ni är inblandade i bilden. Men till slut kommer mamma iväg. Hon är så förberedd som hon kan vara.

Pappa får lite egentid med er. Ni är överraskande lugna. Ibland kan pappa behöva gå runt med Tvåan i sjal för att du inte ska bli allt för tokig. Du gillar verkligen att sitta i sjal. Tyvärr blir både du och pappa så varma att du till slut vaknar till med ett gallskrik. När du väl trasslats ut ur sjalen är du ibland nästan blöt av svett. Om det är ditt eller pappas svett det vet vi inte, men du är nöjd när du kommit ut. Du brukar du kunna vila i sängen.

Ni ska vaccineras. Det är det sexvalenta kombinationsvaccinet igen. Dos två av tre ges vanligvis kring fem månaders ålder. Det är två sprutor. En i varje ben. Även om ni har en helt orimlig stick-vana för er ålder är vaccinsprutor aldrig kul. Sticken görs så snabbt som möjligt. Ni båda sov när första sticket kom. Reaktionen kommer direkt. Först tystnad och ansiktet förvrängs i smärta. Sen kommer skriken, som trycks ut ur en förvriden mun. Det går ganska snabbt att trösta med lite sockerdroppar på nappen. Men efter första sprutan är ni vakna, och det ska stickas ännu en gång. Det är samma visa. Men andra gången räcker det inte bara med någon enstaka sockerdroppar, nu har ni ett förhandlingsläge och får såklart många droppar. Det är ju trotts allt inte supersnällt att hålla på och sticka er i båda benen sådär. Om det är från allt socker, eller om det faktiskt inte var så farligt vet vi inte, men ni lugnar ned er snabbt och somnar till och med in fint.

Mamma kommer hem, till slut. Det är oklart om hon har bra tajming, eller dålig aura, för inte mer än tjugo sekunder hinner gå från det att hon kommer in genom dörren till att ni blir ledsna och börjar skrika.

Ni är varma. Väldigt varma. Det bränns nästan när pappa ska lyfta upp Ettan. Ni har båda fått feber. Det är tydligen en vanlig bieffekt av vaccinsprutorna. Ni får lite paracetamol för att sänka febern.