Dag 186

Ibland blir det lite för hektiskt. Det är inte meningen, men det sker liksom ändå.

Pappa har haft oturen att lova sin arbetsgivare att ta en konsultintervju. Det är ett 45-minuters distansmöte. För det första har pappa inte haft en tanke på sitt jobb de senaste 6 månaderna. För det andra finns det lite andra saker som just nu kanske har lite högre prioritering. Men samtidigt kommer det finnas en verklighet utanför den bubbla som mamma och pappa levt i så länge. Det finns ansvar som ska tas. Det finns räkningar som ska betalas.

Ni får gå på promenad samtidigt som pappa har sin intervju. Mormor och morfar är också med. Men det är ju inte helt lätt att få iväg på er promenad. För det första har ju Ettan sitt andningsstöd. En syrgastub förbereds. Den inbyggda syrgasregulatorn som styr hur stort flöde av syrgas som ska flöda har inte tillräckligt hög noggrannhet. Du har istället en separat regulator som kopplas in syrgastuben. Med regulatorn kan mamma ratta in 0,7 liter per minut. Det räcker för att du ska syresätta dig fint, utan att slösa allt för mycket på syrgastuberna, som vi bara har två stycken av just nu. En leverans av syrgastuber är beställd.

Pappas intervju går bra. Promenaden går ingen vidare. Det ständiga problemet med att en av er vill att vagnen ska köras fort och skakigt, medan den andra av er vill ha det lugnt och stilla finns kvar. Sen började det regna. Ni söker skydd bäst ni kan. Sen blev ni ju hungriga. Pappa hade packat med er lite extra proviant. Den räckte inte långt. Det blev stressigt hem, men pappa förbereder lite färdigblandad och varm mat tills lite kommer hem. Pappa står i porten och möter er. Mamma halvspringer fram med vagnen. Ettan är helt förtvivlad. Pappa lyfter in dig innan vagnen ens burits upp för de tre trappstegen in genom porten. Du får en flaska i munnen och allt är helt plötsligt bra igen.

För att rensa upp lite i källarförråden, som just nu inte går att komma åt, behövs det slängas lite grejer på tippen. Morfar och pappa fyller hela husbilen full med skräp som inte längre behövs. Även om det kändes som en stort lass, gör det knappt någon skillnad på hur det set ut i källarförråden. Men det måste ju början någonstans.

Ettan är arg och ledsen ganska ofta. Det är inte helt självklart vad som är fel. Vanligtvis går det att lösa med en napp. Ibland är du uttråkad och vill ligga i babygymmet. Ibland är det ett blöjbyte som behövs. Men ibland är det inget som hjälper. Men så helt plötsligt tycker mamma sig se amningssignaler från dig. Du brukar inte amma. Du brukar dricka på flaska. Men denna gången var det värt ett försök. Efter någon sekund hajar du grejen direkt. Du är fast. Tänka sig att du gått miste om en sån grej. Helt plötsligt verkade nappflaska inte lika spännande.