Dag 185

Ni sover i er egna säng. Ettan i ett näste av en ihopvirad handduk i ett örngott, och Tvåan i sin babylift. Det är något alldeles speciellt att vara med när ni börjar vakna upp. Helt plötsligt ser man era trötta ögon börja fokusera. Ni har ju sover i stort sett hela natten. Förutom när det stökar runt lite i era magar. Då brukar ni skruva på er och vakna till lite. Tvåan har börjat le när han vaknar. Om det är för att du är lycklig, eller om det är för att du vet att det alldeles strac är dags för mat, det vet inte pappa.

Det byggs vidare på köksrenoveringen. Mamma och pappa får ett helt nytt skåp. Det spelar inte roll hur mycket extraplats som finns i köket, det är ändå grejer precis överallt. Utspritt överallt är era mediciner, kläder, andningsapparater, babyliftar, babysitters, syrgastuber och andningsstödsmaskiner.

För att försöka få lite mer ordning bygger pappa upp medicinlabbet igen. Labbet är egentligen bara kontoret fast med alla mediciner och medicinsprutor överallt. På så sätt är de inte i vägen någon annan stans.

Det börjar sippra in lite vardagskänslor. Efter allt tumult med alla sjukhusvistelser är ni hemma nu på riktigt, även om det är med en massa maskiner, så är ni ju hemma. Rutinerna börja lite smått komma tillbaka. Även om det ibland inte blir riktigt rätt med mattiderna. Men till mamma och pappas försvar har ni inte mer än några minuters tålamod - om ens det.