Dag 184

Det är första riktiga dagen ni är tillbaka hemma tillsammans. Pappa är helt slut. Det straffar sig till slut att inte sova på flera veckor. Skulen ska återbetalas, gärna med råge. Mamma får hjälp av mormor och morfar. Pappa sover i stort sett hela dagen.

Morfar hjälper till med det sista på köksrenoveringen. Mormor hjälper till med att diska. Det är en del som ska diskas. Ni äter åtta gången om dagen. Det går åt två burkar vid varje mål. Men sen ska det ju självklart blandas mat i någon burk. Dessa burkar behöver också diskas och kokas. Sen är det alla mat- och medicinsprutor som också måste diskas. Det är i stort sett ett heltidsjobb att hålla undan disken.

Det känns som ni finner varandra ganska snabbt igen, efter at ha varit ifrån varandra. Ni får mötas i babygymmet. Ettan med laserfokus på fåret som hänger där uppe i babygymmet, och Tvåan som redan börjar äta på Ettans arm. Det är ändå en ganska charmig dynamik. Förutom att Ettan inte uppskattar att bli uppäten. Du är ju upptagen med att försöka skaka ned fåret.

Ettans andningsstöd är retsamt. För det första är du missnöjd som tvingas ha det, för det andra är det omständigt att flytta dig från rum till rum. Men samtidigt är det livsavgörande för dig att ha. Din maskin går inte på batteri. Vid varje rumsförflyttning måste strömkabel kopplas ur och kopplas in igen i det nya rummet. Av någon anledning startar inte maskinen automatiskt upp sig då den kopplas in igen. Så det gäller att inte glömma att faktiskt starta maskinen. För det andra startar den inte direkt. Den har en uppstartssekvens. Sekvenser tar såklart flera minuter. Minutrar som kan kännas väldigt långa när du är i behöv av ditt andningsstöd.

Mamma och pappa hoppas att du snart kan få slippa de där extraslangarna som alltid bara är i vägen.