Dag 202

Pappa väcks av mamma. Klockan börjar närma sig 03:00 och ni är lite skruviga. Ettan är i stort sett vaken och är ledsen. Pappa har försovit sig. 02:00-maten är hans ansvar, men denna natten var han för trött för att stanna uppe tills det var dags för att mata, och istället gick han och la sig. Det blir till att springa ut i köket och värma på er mat så snabbt det bara går. Ni båda ler när ni känner att den varma maten kommer ned i magen genom sonden. Ni somnar om.

På morgonen ska mamma iväg på ett ärende. Pappa får stanna hemma med er båda. Tvåan vaknar när mamma går, Ettan har varit vaken ett tag. Ni får turas om att ligga i babygymmet och mysa med pappa. Till slut är det dags för 11:00-maten. Då får Tvåan sitta i babysittern. Den har du börjat tycka väldigt mycket om. Ibland blir du lite ledsen när man satt ned dig. Då fungerar det nästan alltid att lyfta dig och hela babysittern upp i luften. Skumpar man runt dig i någon sekund innan man sätter ned dig igen är det som att du helt plötsligt kommer på att du faktiskt trivs. Då kan du sitta nästan hur länge som helst.

Mamma kommer tillbaka lagom till att Tvåan blir hungrig. Du sitter i babysittern och äter upp hela din vänsterhand. Den är helt blöt. Men den är inte riktigt lika god som att amma.

Det är inte lika varmt idag. Pappa kan riva ned plasten från vardagsrumsfönstret. AC:n behöver inte stå och brumma. Det räcker med att en lätt sval bris kommer in genom det öppna fönstret. Idag är det ännu ett vårdbesök. Ni ska till neonatalavdelningen. Inte avdelningen ni bott majoriteten av era liv på i en annan stad, utan avdelningen i staden där ni bor nu. Mamma och pappa kan gå dit mer er i vagnen. Det tar ungefär en halvtimme att gå. Som vanligt är ni i vagnen med bara någon minut till godo. Men mamma och pappa hinner dit. Fast det blir lite svettigt då det behöver snabbas på.

Ni får träffa en sköterska och två fysioterapeuter. Det är varmt i undersökningsrummet. Pappa som redan var svettig från promenaden dit blir ännu svettigare. Ni blir undersökta av fysioterapeuten som kollar hur väl ni kan hålla upp ert huvud och om ni följer bra med blicken. Hon lägger er också på undersökningsbordet och filmar era rörelsemönster. Ni tycker hela undersökningen är superkul. Inte minst för att det är någon ny spännande person som ger er väldigt mycket uppmärksamhet, men också för att ni får göra en massa roliga cirkuskonster. Ben upp i luften, magläge och snurrade höfter. När Ettan är klar får han sitta lite hos mamma. Det är som att du försöker berätta för mamma om allt roligt du varit med du. Du ljudar ut diverse läten och har en nästan obehagligt konstant ögonkontakt. Mamma är inte säker på att du blinkade en endaste gång.

Efter besöket går vi till byggnaden på andra sidan vägen. Där ligger dagvården ni har varit på tidigare. Ettan ska få en ny sond. Den du har nu läcker lite från locket. Mamma och pappa har hittat dig i en pöl av halvspjälkad mat lite för ofta. Mamma anmäler oss i receptionen och vi får komma du får komma in på ett rum med pappa. Mamma och Tvåan sitter utanför och ammar.

Sköterskorna tar av dig din syrgasgrimma för att komma åt och sätta in den nya sonden. En sköterska står bakom dig för att assistera, och den andra står framfördig och börjar föra ned sonden i din näsa. Direkt blir du upprörd. Befogat, men inte särskilt hjälpsamt. Hon för in sonden längre och längre. Till slut stannar hon upp. Sonden har andra änden av sonden har kommit ut ur munnen på dig. Du är utom dig. Du skriker, eller försöker skrika. Ditt skrik låter inte som vanligt. Hon drar snabbt ut sonden igen. Efter du har fått samla dig i pappas famn försöker samma sköterska igen. Denna gången går det ännu sämre. Du börjar klökas, och det kommer upp skum ur munnen på dig. Du börjar få svårt att andas. Sköterskan ger upp. Pappa får ge dig lite syrgas. Du är helt omtöcknad. Inför sista försöker byter sköterskorna roller. Helt plötsligt går sonden ned helt utan problem. Du är nöjd med utmattad efter allt är klart. Pappa lägger dig i vagnen och kopplar in ditt andningsstöd. Du somnar direkt, men du är lite blek. Pappa kontrollerar din syresättning i blodet med den portabla syresättningsmätaren. Den står på 100%.

Det har varit en hektisk vecka. Som tur är har ni inga fler vårdbesök, på ett tag i alla fall. Nu rullas ni hem sovandes för att få vila ut.