Dag 210

Pappa har som vanligt ansvar för 02:00-maten. Egentligen är planen att pappa först ska sondmata Ettan, för att sedan försöka väcka Tvåan för flaskmatning. I det dunkla ljuset från en sänglampa hinner pappa knappt koppla på sondsprutan för att ge Ettan mat innan Tvåan vaknar till. Du har helt uppspärrade ögon. Med dem tittar du på pappa med ett pillemariskt leende. Du sträcker på dig och och gäspar stort. Du är nog hungrig. Pappa får gå ut till köket och värma din flaska direkt.

Du verkar tycka det är lite busigt att vara vaken mitt i natten. Pappa håller dig i famnen samtidigt som du äter från flaskan. Du slukar allt på en gång. Efter pappa rapat dig gäspar du stort igen. Sen läggs du tillbaka i sängen. Du somnar. Mamma matar dig igen vid 05:00-maten. Det ingick inte heller i planen, men du var hungrig då med.

Det blir en ganska seg förmiddag. Mamma äter finfrukost och ni leker i babygymmet. Ni sover en del också. Mamma och pappa passar på att packa för utflykt under tiden. Ettan vaknar och vill leka i babygymmet. Det går lite vl stökigt till och du drar i din högflödesgrimma. En av slangarna som sitter fastklistrad på grimman dras loss. Det går att temporärt sätta tillbaka slangen, men den sitter inte så bra. Pappa skriver på surfplattan och frågar om det går att hämta upp en ny grimma någonstans i närheten. Sköterskan svarar att hon ringt till barnakuten, och att vi kan gå dit för att hämta upp en ny.

Med en halvsöndrig grimma ger vi oss av med er i vagnen. Det är varmt ute, väldigt varmt. Ni ligger direkt i vagnen, inte i era babyliftar. Det fläktar lite bättre då, genom de lufthål som går att öppna upp. Ni är nöjda. Speciellt Tvåan som kan sitta och titta ut på allt som händer utanför vagnen. Men du är inte riktigt van att inte sitta i en babylift. Du sträcker ut armarna rakt åt sidorna så du ser ut som ett T. Du liksom håller fast dig i kanterna av vagnen. Kanske skumpar det för mycket och du vill ligga stabilt.

På barnakuten ligger det en grimma i receptionen. Det är tyvärr inte rätt sorts grimma. Det hade tydligen skett en kommunikationsmiss om vilken sorts grimma du har. Men det gjorde inte så mycket, receptionisten springer och hämtar den sorten du behöver.

På vägen hem får pappa ett SMS om att medicin finns att hämta upp på apoteket. Det börjar bli lite ont om propanalol, medicinen Ettan tar mot arytmier. Så pappa springer inom apoteket för att hämta upp. Det var tydligen inte den medicinen som kommit, det var bara en ny beställning av era inhallationer. Under tiden pappa är snabbt inne på apoteket står mamma utanför med er i vagnen. Det blir snabbt kaos. Först kommer Tvåan akut på att han verkligen inte vill sitta i vagnen. Sen kommer Etta på att han inte heller är så glad. Kanske är du hungrig. Mamma gör sitt bästa för att lugna er. Men inget hjälper. När pappa kommer ut igen står mamma med Tvåan i selen och försöker samtidigt trösta Ettan med nappen. Det blir till att snabbt hitta en parkbänk och ge er lite mat.

Efter Ettan fått lite mat på flaska, och Tvåan fått amma lite är ni okej igen. Ni börjar tydligt säga till när ni är hungriga. Att vänta går inte. Inte ens för en sekund.

Mamma och pappa stannar på parkbänken med er ett tag. Mamma dricker iskaffe och äter torkade nötter och körsbär. Solen skiner och ni får ha era solhattar på er. Allt blir lite bättre med något i magen. Det tycker mamma också.