Dag 107

Tvåan har sovit gott. Men du blir allt mer otålig på att komma bort från intensivvårdsavdelningen. Personalen får ge dig mer mat än planerat. Du blir alldeles galen annars. Du får till och med maten på flaska för att du ska känna dig mer nöjd. Det enda problemet är att du äter så otåligt på flaska att du sväljer massvis med luft. Då blir du svullen om magen, och det gör ju ont. Du har fått öva på att rapa. Och du fiser väldigt mycket. Men det är bra. Det tyder på att tarmsystemet ändå fungerar som det ska.

Du är till och med redo att ta av dig din högflödesgrimma. Innan du opererades kunde du andas själv, utan andiningsstöd, nästan hela tiden. Det börjar bli dags för dig att bevisa att det fortfarande gäller. Du har, precis som med tuben, fäktat med armar för att försöka slita av grimman. Personalen tycker det känns dumt att du ska behöva göra allt, och hjälper dig av med grimman. Du får bättre syresättning direkt. Den var bara ivägen för dig.

Helt plötsligt har du inte längre så många slangar och sladdar. Du har en artärnål, där kontrolleras ditt blodtryck. Du har en perifer venkateter i foten, den används inte just nu. Du har en central venkateter, där går näringsdropp, alvedon och sockerlösning. Sist med inte minst har du din lokala smärtlindringskateter. Det är allt du har, förutom syresättningmätare och EKG-elektroder. Det är nu helt okej för dig att sitta i famnen hos mamma och pappa.

Pappa tar emot dig. Även om det är färre sladdar nu än direkt efter operation, så är det väldigt många sladdar ändå. Det är skönt med lite bärhjälp. Det är två sköterskor som lyfter över dig till pappa. Du ska få mat i pappas famn också. Du är vaken, men uppspända blåa ögon som ständigt söker efter något so ser ätbart ut.

Pappa ger dig femton milliliter i en nappflaska som du äter i famnen. Du njuter. Även om mamma tycker att du låter som en dinosaurie när du äter. Kanske är det för att du sväljer så mycket luft. Mamma drar hela trettioåtta milliliter luft från sonden under tiden du åt. Det är såklart svårt att dra upp exakt all luft. Resten går vidare i tarmsystemet. Kanske är det för att du ligger i famnen på pappa, som gör att du kan slappna av, men du fiser kopiösa mängder när du ligger där.

Det visar sig att det inte bara var luft som tagit sig igenom hela tarmsystemet, det är mat också. Efter du varit ute i pappas famn är det dags för blöjbyte. Du har redan lite bajs i blöjan. Sköterskorna är superlyckliga. Din tarm verkar fungera. Du har ju inte fått öva så mycket på att bajsa de senaste hundra dagarna, det måste ha varit lite obehagligt. Men det hindrar inte dig från att överprestera.

Ettan fortsätter att åka med i vagnen på besök hos Tvåan. Ettan sover lite mer än vanligt. Kanske är det för att vagnen är bekväm, eller så är det en påföljd av dina höga tryck i lungorna. Du brukar ligga i vagnen och lyssna på när Tvåan grymtar i sig mat från flaska. Det låter lite roligt när du äter. Men det är antagligen för att du får i dig så mycket luft. Väldigt mycket luft. Mamma drog en häpnadsväckande fyra hundra milliliter luft under ett mål. Det är fyrtio gånger mer luft än mat du får i dig varje gång du sväljer.

Det verkar som du har lite problem med tekniken, eller så är du bara lite för ivrig. Oavsett måste det vara något slags rekord - tyvärr är det ju inte ett positivt rekord. Men så mycket luft i magen är det ju ett under att du inte flyger iväg som en ballong.