Dag 119

Som vanligt är Tvåan inte på superbra humör under natten. Det börjar bli din grej. Mamma och pappa kanske inte alltid uppskattar dina nattliga strapatser. Du kommer aldrig till ro.

Mamma snabbar sig till Ettan. Planen var ju att du skulle få komma tillbaka till neonatanavdelningen idag. Men det får du inte. Du har också haft en tung natt. Sköterskorna är rädd för att du har ont. De vill ha dig kvar någon dag till för övervakning.

Om du inte kan komma till oss, får vi komma till dig. Vi packar ned Tvåan i vagnen och går iväg till barnintensivvårdsavdelningen. Det är är fint väder ute. Nästan för ljust för Tvåan som sover fint i vagnen. Pappa som kör vagnen försöker skugga ditt ansikte, så du inte ska få ont i dina små ögon. Vi kör vagnen igenom barnsjukhusbyggnaden. För inte allt så länge sedan var det ombytta roller. Då var Tvåan på operation och Ettan satt i vagn och väntade på sin bror. Nu är det Ettan som är på bättringsvägen från sin operation och Tvåan som sitter i vagnen. Vi hoppas ni inte alltid vill ha allting lika och rättvist - speciellt inte när det handlar om antal operationer.

Tvåan rullas in på Ettans rum. Ettan ligger och är lite orolig. Genast säger en sköterska att vi borde låta dem ligga tillsammans lite i kuvösen. Det blir trängt. Ettan har lite fler sladdar och slangar än vad ni är vana vid från när ni ligger i samma säng eller vagn.

Tvåan är supernöjd. Du har alltid tyckt om att kramas. Ettan är till en början glad att få lite sällskap, men efter ett tag blir du lite skeptisk. Det brukar vara så. Tvåan får lyftas tillbaka till vagnen.

Det visade sig att sköterskorna som var rädd för att Ettan hade ont hade missat ett fundamentalt personlighetsdrag hos dig - du blir arg när du är hungrig. Egentligen hade natten nog gått bättre om du fått mer mat istället för mer lugnande mediciner som inte verkade fungera. Nu äter du supermycket, och du är nöjd. Fast du har lite magknip. Du får komma upp i famnen hos mamma. Då blir det genast bättre. Kanske för att du är hos mamma. Kanske för att du fiser så ofantligt mycket när du är uppe i famnen.

Men i och med att sköterskorna nu listat ut att du kanske inte har så ont, utan bara är hungrig hela tiden betyder det att planen att få tillbaka dig till neonatalavdelningen återigen gäller. Vi får se hur det går under dagen. Men du kommer antagligen förflyttas tillbaka imorgon.

Mamma och pappa är borta så länge att Tvåans monitor får slut på batteri. Egentligen kanske du inte ens behöver en monitor. Men tills läkarna säger att det är okej för dig att vara utan, så tänker mamma och pappa att det är bra om den har batteri. Pappa får springa inom avdelningen och hämta en laddare.