Dag 139

Pappa har varit uppe hela natten. För att ni ska få komma hem behöver ni transporteras på något sätt. Då behövs det babyskydd som kan fästas säkert i en bil, som ni kan sitta i. Mamma och pappa har inga babyskydd. Mamma måste låna en bil och åka iväg för att köpa. Att vara sömndepriverad i flera månader och köra bil går inte riktigt ihop. Det är därför pappa låtit mamma sova så mycket som möjligt.

Klockan är redan morgon då pappa går och lägger sig. Det tar inte lång tid innan det är dags att gå upp igen. Det är kardiologen som kommer in på rum femton. Hon har kollat igenom nattens telemetri, och har inte sett någonting som skulle ändra deras beslut om att vi ska kunna åka hem idag. Ettan har ju fortfarande ett långtids-EKG som spelas in. Det kommer inte bli klart förrän på eftermiddagen. Resultatet from den analysen kommer ha sista ordet. Skulle den påvisa allvarliga arytmier kan ni få stanna kvar på rum femton ändå.

Det känns som det kanske är en kö av människor utanför, för direkt när kardiologen gick kom dietisterna. De har med sig en förskrivning av den mat ni äter. Det går åt en hel del ersättning. Dels för att ni är stora och blir större, men också för att ni äter så många olika produkter. Alfamino, Infrasource och Babysemp.

Det hålls en snabbkurs i hjärt- och lungräddning i hemmiljö. Sköterskan har med sig en docka för att kunna illustrera. Dockan är mer än dubbelt så stor som ni är. Mamma och pappa tycker det känns tryggt att få utsättas, även om det är på låtsas, för hur en hjärt- och lungräddning går till på små barn.

Sköterskan berättar att det först och främst är väldigt ovanligt att behöva ge HLR till små barn. Men att andningsstopp är relativt vanliga. ifall vi upplever ett andningsstopp som varar i mer än trettio sekunder måste vi agera.

Först får vi försöka väcka er. Vi kan försöka stimulera er på ryggen, eller klämma er på händerna för att försöka få igång er andning. Skulle inte det fungera måste vi börja ge er luft. Bäst är om vi kan flytta er till golvet. Där har vi stor yta att arbeta med. Vi får börja med fem andetag luft. Konstgjord andning ges över er näsa och mun. Mängden luft som ska ges är ungefär lika mycket luft som en vuxen person har i munnen. Rätt mängd luft ges ifall bröstkorgen reser sig lite på er vid de konstgjorda andetagen.

Har ni inte börjat andas efter de fem andetagen kan er blodcirkulation vara hämmad, ni kanske inte har en puls. Först måste hjälp tillkallas. Vi får ringa efter ambulans. Under tider vi inväntar hjälp kommer kompressioner behöva ges. Två fingrar placeras strax under mitten på er bröstkorg. Femton ganska snabba, men bestämda tryck. Slår inte ert hjärta får mamma och pappa hjälpa till istället. Efter det får ni två andetag till. Där cirkulerar det mellan två andetag och femton kompressioner - ändå tills vårdpersonal kommer.

Läkaren har också en checklista med saker som ska kollas av. Hon går igenom er från topp till tå.

Det är här det brister. Ett blodtryck görs på Ettan. Mamma och pappa vet redan ungefär hur det kommer se ut. Du har den senaste tiden haft MAP, Medelartärtryck, på trettiofem.

Ettans blodryck är för lågt. Ni kommer inte gå lov att åka hem idag.

Mamma och pappa blir lite paffa. Ert blodtryck har tagits ett tiotal gånger de senaste dagarna. Allt står dokumenterat i era övervakningslistor. Det är märkligt att något så enkelt har missats.

Ettan har två mediciner som båda sänker blodtrycket. Det har varit lite oroligt att medicinerna påverkat ditt blodtryck allt för mycket, men en MAP på under trettiofem är inte en farlig nivå om du befinner dig i sjukhusmiljö. Men det är inte en nivå läkarna är bekväma att skicka hem er på.

Istället ses medicindoserna över. Din dos Propanolol sänks. Nu får ditt blodtryck övervakas i någon dag.

Såklart hinner ens den långtids-EKG som lämnades in analyseras innan dagens slut. Det hade alltså inte spelat någon roll, även om du haft ett bra blodtryck hade det slutat likadant - idag var inte er dag att få komma hem.