Dag 140

Det är mycket att hålla koll på. Det bokas in uppföljningsundersökningar och mötestider för alla möjliga saker framöver. Ni har fortfarande kvar era temporära personnummer på sjukhuset. Vissa bokningar görs med ert temporära personnummer, och andra bokningar görs med ert riktiga personnummer. Mamma och pappa måste börja skriva ned i kalendern för att hålla koll.

Dagen går snabbt. Så fort all personal har betat av det som behövde förmedlas på ronderna under morgonen blir det lugnt på rum femton - även om det är först efter klockan tre.

Mamma och pappa packar ned er som hastigast i vagnen och går ut på en promenad. Det är sommarväder ute. Ni slipper till och med att ha mössa på er, ni är för varma. En promenad sker med fördel mellan era måltider. Ni äter var tredje timme. Det tar nästan en halvtimme att förbereda er mat och dra upp mediciner. Det tar nästan en halvtimme för er att äta. Det tar nästan en halvtimme att packa ned er i vagnen. Plötsligt är hälften av tiden borta. Det får bli lite kortare promenader helt enkelt.

Väl tillbaka från slocknar ni. Ni sover och sover. Det är lugnt och skönt. Pappa är lite orolig. Han vet att ni kommer vakna lagom tills det är läggdags igen.

Inför varje måltid där Ettan får blodtryckssänkande medicinering kontrolleras nu ditt blodtryck. En blodtryckskontroll görs en och en halv timme efter du fått medicinerna. Under dagen har resultatet sett okej ut, om än ganska låga. Däremot under natten mäts ditt blodtryck väldigt lågt. Även efter några ommätningar är det lågt. Det finns ingenting synligt på dig som antyder till att du har ett så lågt blodtryck. Du har fin färg, du kissar ordentligt, du har bra kapilläråterfyllnad och du syresätter dig väl. Allt tyder på att du har en bra perfusion.

Ditt låga blodtryck noteras, men inga ändringar kring medicinering eller annat sker. Förutom att en läkare kommer förbi.

Hon berättar också att det nu är fastslaget att ni kommer flyttas till en annan avdelning. Ni kommer inte längre vara på neonatalavdelningen, utan kommer förflyttas till hjärtcentrum. Tvåan kommer att skrivas ut, men får gå med Ettan som ett följebarn. Egentligen är det rimligt att ni blit flyttade dit, ni har inget vårdbehov som egentligen ska behandlas av neonatalpersonal.

Lite komiskt är det med att stress kring att få er mamma och pappa redo för hemfärd, när den enda färd ni kommer göra är genom kulvertarna ännu en gång. Fast denna gången är målet en avdelning för hjärtsjuka barn.

Läkaren vet inte när flytten kommer ske, men antog att det antagligen blir under mårgondagen.

Istället för att ni ska få se hur det ser ut hemma, kommer ni istället få se ännu en avdelning - om inget annat är ni väldigt beresta små pojkar!