Dag 145

De sista bitarna ska bara falla på plats. Sen ska ni få åka hem.

Så har det låtit de senaste dagarna. Läkare och kardiologer har kommit och gått. De har varit samstämmiga i sina bedömningar och anser er vara friska nog för att åka hem. Några enstaka detaljer är kvar att reda ut. Till exempel ska Ettans långtids-EKG analyseras. Pappa springer iväg till klinisk fysiologi för tredje gången. Bandspelaren och gårdagens protokoll lämnas över i receptionen.

Det görs ett "för säkerhets skull"-ultraljud på Ettans hjärta. Det ser ut som det brukar göra. Du har förhöjda motstånd i lungkretsloppet. Det är vad din ena medicin, sildenafil, ska försöka motverka. Medicinen sänker även blodtrycket. Då du har lågt blodtryck undrade kardiologerna ifall det skulle vara möjligt med en dossänkning av din sildenafil. Som det ser ut just nu är det inte görbart. Du kommer att få ta den medicinen under lång tid, flera månader till.

Att det inte går att ta bort din sildenafil försvårar situationen lite. Du har för lågt blodtryck. Även om du ser ut ha bra cirkulation är det oroväckande för kardiologerna. Din andra medicin som sänker ditt blodtryck, propranolol, behöver du för att slippa dina arytmier. Sildenafil behöver du för att du har för högt motstånd i lungkretsloppet. Ingen av medicinerna kan sättas ut, och båda sänker ditt blodtryck.

Kardiologerna vill inte släppa hem er imorgon.

Det är lite för många ouppklarade problem med Ettan. Du har för lågt blodtryck. Du har ytterligare en medicin, Digoxin, som behöver ställas om och justeras rätt i dos. Du har arytmier, även om de inte är så ofta, eller särskilt långvariga.

Du inger inte förtroende att du kommer klara en hemvistelse. Det är inte värt risken att släppa hem er, när det fortfarande finns ovissheter i din sjukdomsbild.

Istället kommer ni få bo på avdelning sextiosju. Mamma och pappa är rätt säkra på att neonatalavdelningen slänger ut oss - oavsett om det är för hemfärd eller in på hjärtcentrum, rum femton ska städas ur imorgon.