Dag 193

Pappa har lite ärenden att uträtta. Han skriver en lista. Han ska hämta ut ett paket som kommit till ett utlämningsställe på andra sidan stan. Ettans bosentan måste beställas till ett apotek. Det är en specialblandad medicin som inte finns i lager. Den görs efter beställning. Det kan ta upp till två veckor att få. Pappa ska också köpa lite annan mat till Ettan. Du ska få lite mat för känsliga magar. Det är värt ett försök. Du har haft lite ont i magen ett tag nu. Mamma vill också att pappa ska köpa lite kastruller. Den stora kastrullen har ni fått. Där steriliserar vi alla era flaskor och matsprutor, flera gånger om dagen.

För att hinna med alla ärenden får pappa ta cykeln. Men den har stått stilla i över ett halvår. Däcken behöver pumpas. Kedjan behöver smörjas, och pappa hittar först inte sina cykelnycklar.

Det händer någonting när man tar steget ut genom dörren. Det är som att hjärnan inte vill vara med längre. Allt blir ofantligt svårt. Listan som pappa skrivit skulle ju hjälpa honom komma ihåg. Men han glömde ju kolla på listan. Han cyklar genom stan, från ställe till ställe. Inne på apoteket inser pappa att han inte har med sig någon legitimation. Det går bra ändå. Inne butiken för att köpa kastruller ringer det i telefonen. Pappa står med butiksbiträdet och ska precis få två lådor. En liten och en halvstor kastrull. Det är kardiologen som ringer. Det gäller en tidsbokning för Ettan. Pappa försöker både förklara för butiksbidrädet att han inte behöver något set av kastruller, utan de två han redan valt ut räcker, samtidigt som han försöker säga till kardiologen att tiden hon föreslår fungerar alldeles utmärkt. Stresspåslag som sker utanför er har en effekt på en. Men det mesta löser sig ändå. Till slut kommer han tillbaka och har självklart inte hämtat ut paketet från utlämningsstället. Fast allt annat kom han ändå ihåg. Det är ändå klart godkänt sett förutsättningarna.

Det blir inte lång vila för pappa. Mamma misstänker att ventilationen inte riktigt fungerar i byggnaden. Kanske är det därför det är så varmt. Ventilationsaggregatet är på vinden. Precis utanför grannarna lägenhetsdörr högst upp finns en accesslucka. Den är i taket. Nedanför finns precis plats för en stege innan det kommer en brant trappa ned. Pappa får hjälp av en granne att hålla stegen när han klättrar upp genom luckan. Det är trångt. Det är precis så han kommer in. Speciellt efter alla extrakilon han lagt på sig efter alla dessa månader av stillasittande. Det hummar om aggregatet. Det låter som att allt fungerar. Det lyser lite olika lampor och alla säkringar ser ut att vara korrekta. Det verkar inte finnas något som kan göras. Han får klättra ned från stegen igen. Ni får klara er med fläkten tills vidare.